jag har väldigt svårt för att säga ifrån, att kunna skrika rakt ut; SLUTA!
jo, hemma går det bra (speciellt mot alexander ^^) men det är värre i skolan..
jag är väldigt tyst av mig, säger ingenting. kanske då&då men inte alls ofta.
jag är hela tiden rädd att någon ska fälla en kommentar om man säger något.
det känns som att man inte kan försvara sig, man vill säga något minst lika bra tillbaka men man kommer inte på något.
därför säger jag helst ingenting alls. men det skulle vara så jävla skönt att bara kunna skrika rakt ut; HÅLL KÄFTEN!
men gör det då? jovisst, det är lätt att säga. svårare att genomföra..
det skulle dock vara väldigt komiskt att den som nästan aldrig säger något, skriker rakt ut: GE DIG NU!
okej, nu när jag läser igenom hela texten tycker jag att den är jättedåligt skriven, det verkade jättebra att skriva ett sånt här inlägg. någonting om hur jag känner mig. och ja, jag känner mig såhär, varje dag i skolan. jag vill säga något, stå för vad jag tycker, stå för mina åsikter. men jag vågar inte, jag är rädd vad andra ska tycka. och det är just det man inte ska vara, man ska skita i vad andra tycker&tänker. du är du och du får tycka precis som du vill. jag försöker att förstå, försöker intala mig själv att; nej, skitsamma! jag bryr mig inte om vad andra tycker, jag är som jag är och jag tycker som jag tycker. om det inte passar sig är det ditt problem, inte mitt. NU HÄNDER DET GREJER! :D
haha, inlägget blev inte alls som jag tänkt mig :) och rubriken är nu helt fel, den borde heta "att säga någonting alls".


någon som känner igen sig?